Torsdag och vi samlas än en gång på HDK i salen som nästan börjar kännas hemtam. Ämnet för kvällen är bildanalys och Tarja inleder med en kort översikt. Därefter får vi i basgrupperna ge oss ut på en farlig resa tillsammans med Tove Jansson. Bildanalys är spännande. Det finns inget facit och vi kan vilt spekulera och tolka utifrån våra egna referenser och erfarenheter. Efter en inledande diskussion om hur vi ska ta oss an uppgiften börjar vi med den cirkelformade första bilden. Vi försöker att hålla oss på den denotativa nivån och sakligt beskriva vad vi ser men av någon anledning vill vi hela tiden halka in på den konnotativa och göra tolkningar och associationer. Jag häpnar över hur många bottnar det finns i boken och dess bilder och när Tarja slutligen berättar om Tove Janssons liv faller pusselbitarna på plats. Boken beskriver hur författaren vågar ta det stora klivet ut i friheten när tillvaron går på sparlåga och tristessen smyger sig på. Den beskriver även våndan, vilsenheten och ångesten när hon frågar sig om det var värt det. Ständigt närvarande bortom de mörka skyarna finns dock solen och ljuset och det inger hopp. Utan att ha läst texten förstår jag att detta är en bok att finna tröst och styrka i. Den farliga resan slutar på en lugn och trygg sommaräng och flickan i boken ser ut att äntligen ha fått sinnesro – denna för oss alla så eftersträvansvärda känsla. Hon och katten vandrar tillsammans hemåt i den rosa skymningen.
Ibland får man syn på mindre trevliga sidor av sig själv som man kanske inte visste att man hade…
Solen anas bakom de tunga skyarna…
Glada färger, glädje och fest! (bilder Google)