Steal Like An Artist och Erik Berglin

Förstår att detta är har blivit ett klassiskt klipp. Finns många fraser som jag fastnar för. Några exempel
fritt översatt:
Konstnärer stjäl selektivt. Konstnärer stjäl det som betyder något för dem. Är någonting värt att stjäla, ta det och gör om det till någonting eget, något bättre!
1 + 1 = 3
Du bestämmer vilka influenser du vill släppa in i ditt liv genom vilka böcker du väljer att läsa, filmer du väljer att se, musik du lyssnar på ,vänner du umgås med osv.


Mycket av det han säger går igen i föreläsningen av Erik Berglin. Han berättar att flera av hans konstprojekt börjat med att han samlat på sig bilder som han fascinerats av, utan att veta vad han skulle göra med dem och utan att veta vad han höll på med.

Allting finns där ute tillgängligt för alla. Precis som Erik Berglin påpekar är detta både fantastiskt och demokratiskt, samtidigt som det kan verka oerhört stressande. Det finns en stor risk att någon redan har förverkligat din idé. Austin Kleons råd är då att utgå ifrån det som man tycker är bra och sedan utveckla det till något ännu bättre.
 Inspirerande och frigörande tankar som påverkar mig positivt.

Assignment 2

Bryt itu ett föremål och limma ihop det till ett annat föremål. Ge bort det.

Jag har brutit sönder en plastgaffel och sedan limmat ihop delarna.Det blev en....fågel eller en vägskylt, eller en antenn, eller ett vindkraftverk...beroende på vem jag frågade. Jag hade roligt när jag gjorde den här lilla uppgiften. Helt klart något att göra med eleverna.

Försökte ge bort den..ingen ville ha den. Härmed donerad till Fritslaskolans bildsal.

Reflektion Artist talk

Jag fastnar för Lovisa Ringholms fotografier av barn i serien ”Wonderland” där hon gestaltar världen ur barns perspektiv.

Du känner större maktlöshet när du är barn och har svårare att kontrollera det som händer runt omkring.

Inget nytt, men känner att det är bra att bli påmind om det, att tänka tillbaka på hur det kunde kännas som barn i vissa situationer...

 Intressant att höra henne berätta om sin väg till fotografi via måleri och om hur hon inspireras av 1500/ 1600-talsmålningar och målningar från 1800-talet. Jag (och var och en som tittar på hennes bilder) förstår vad hon menar när hon säger att hon noga studerat hur de gamla klassiska konstnärerna skildrat himlar, hy och andra detaljer.

När Lovisa redogör för sin arbetsprocess där det ena ger det andra inser jag att det var på ett liknande sätt jag själv arbetade i vårens projekt (utan att då vara medveten om det). Så här i efterhand förstår jag än bättre Helgas råd att förhålla sig öppen och låta projektet utvecklas allt eftersom.

Jag tycker även att det är intressant att hon låter idén styra formen. Fungerar det inte att uttrycka det hon vill komma åt i fotografiska bilder ger hon sig på att skulptera (t.ex.). Hon låter sig inte begränsas.

När det gäller GretaVo'car får jag mig ett gott igenkännande skratt när hon presenterar sin skiftande frisyrhistoria.

Istanbul är en stor stad

Ett Comeniusprojekt tog mig och fyra kollegor till Turkiet för en vecka. Hemma igen och dags att ta tag i projektet...

Ny energi

Nyss hemkommen från handledning och jag är uppfylld av idéer och lust att gå vidare. I responsen på min projektskiss fick jag rådet av Helga att hålla mig öppen och inte låsa fast mig i någon bestämd plan. Hon uppmanade mig att skissa och samla stoff samt lita på att det i slutändan brukar falla sig naturligt vilken form projektet antar. Och faktiskt är det precis så det känns. Pusselbitar har kommit till mig i de mest oväntade ögonblick och jag var hyfsat klar med min rå-idé innan besöket på Valand.

 Efter det mycket givande samtalet med Helga har jag en klarare bild av hur jag vill presentera mitt arbete. Hon gav mig många konkreta råd och nya tankar och min hjärna går på högvarv sen jag lämnade Göteborg.
Inspirerande!

M E R A H Ä N D E R

Ska träffa Helga för handledning imorgon. 

Igång

Fotar och intervjuar folk om deras händer. Speciella möten. Känns berikande.

 

P R O J E K T S K I S S

Min projektskiss

Jag har kommit fram till att mitt projekt ska handla om händer. Hur och på vilket sätt är jag ännu inte på det klara med. Jag tycker att det är spännande att betrakta en människas händer eftersom de säger så mycket om personligheten, åldern och vad människan har använt händerna till.

 Att händerna är viktiga och många gånger symboliska märks i alla uttryck i vårt språk. Kalla handen, sträck ut en hand, ta i hand på, ha god hand med, handen på hjärtat…

 Händer finns också i många låttexter. Vi ska gå hand i hand genom livet du och jag, I want  to hold your hand etc.

Vi kan även uttrycka och förstärka känslor genom att gestikulera och forma våra händer till symboler, t.ex peka finger eller visa segertecken.

Mina tidigare erfarenheter av gestaltande arbete på det privata planet har mest handlat om att utforska platser, former och stämningar, ofta med utgångspunkt i natur av något slag. Mestadels har jag använt mig av teknikerna olja, akryl, akvarell, blyerts och kol mm.

I detta projekt vill jag (som det känns nu) arbeta med fotografi och avgjutningar. Jag vill även intervjua människor om deras förhållande till sina händer. Vad exakt jag vill fråga dem funderar jag på för tillfället.

 Jag har ingen direkt erfarenhet av att gjuta. Jag får väl försöka hitta information och lära mig helt enkelt.

 Det skulle även vara roligt att kunna sätta samman ett slags filmkollage av sekvenser där händer lever sitt eget liv, utan att ägaren riktigt rår på dem. Jag tänker på verket av Phil Collins där han bjudit in allmänheten att dela med sig av sina telefonsamtal på en fri linje för att på så vis bidra med ljud till ett konstverk.Skulle man kunna få människor att bidra med små filmsnuttar av sig själva i olika situationer? Eller kan man klippa ihop från vanliga tv-sändningar? Tyvärr är jag inte särskilt hemma i den digitala tekniken så antagligen blir det svårt att genomföra.

Inspiration? Förutom Phil Collins då. Jag googlade runt för att se om det finns några konstnärer som redan har gjort det här med händer. Jag hittade Ylva-Maria Thompson som gjort avgjutningar av 100 kvinnors yttre könsorgan och det i sin tur fick mig att minnas ett tevereportage om en annan kvinnlig konstnär som gjorde avgjutningar av kända mäns penisar, bl. a. Ebbot Lundbergs. Hittar inget om detta när jag söker på nätet vilket får mig att tvivla på om jag minns rätt.

Jag hittade däremot en konstnär som heter Knutte Wester som bjudit in människor att göra avgjutningar av sina kroppsdelar i allmänhet för att på så vis låta avtryck av dem själva bli en del av konsten. Han fogade senare samman dem till en skulptur. Han gjorde ytterligare en skulptur föreställande en flyktingpojke med änglavingar. Jag blev väldigt rörd av Knutte Westers ord om projektet: ”Skulpturen av Alamin fick glänsande vingar i brons. Men den riktige Alamin kan jag inte ge vingar, det är bortom skulptörens makt. Åt honom måste vi skapa en bättre värld.” Det här arbetet kom till efter flera händelser där en lynchmobbsliknande folksamling attackerat flyktingfamiljers hem.

 När jag läste om projektet blev jag också väldigt inspirerad. Jag till och med mejlade Knutte för att fråga om praktiska avgjutningsråd (och fick faktiskt svar i morse). Knutte Westers verk påminde mig också om att jag skulle vilja göra något politiskt som tar ställning. En hand kan ju även vara rebellisk och upprorisk. Jag har hundra idéer nu känns det som, utmaningen ligger i att koka ner det till något hanterbart och genomförbart.

En annan idé jag har är att göra ett projekt utifrån människors ärr. Allas kroppar är ju ett slags historiskt dokument. Jag minns själv de flesta händelser som ligger bakom ärren på min kropp. För att inte tala om ärren i själen, även om de också bleknar med tiden liksom ärren på huden…Händer eller ärr? Båda idéerna känns lockande.

U t m a n a n d e s t u d i e b e s ö k

Moment 1
 Inledande uppgift.

 Ett utmanande studiebesök
Sök upp en plats där du inte tidigare varit, som du i vanliga fall inte har tillgång till. En plats som är främmande/ny för dig men som du kanske är nyfiken på eller kanske till och med rädd för. Gör ett konstverk där du antingen dokumenterar ditt besök eller gör någonting inspirerat av besöket i efterhand. valfri teknik. 

Jag har valt att besöka en plats som jag ofta passerar men som jag aldrig på riktigt kollat upp. Jag ha bara hört talas om den. Gångtunneln. Det finns inte så många gångtunnlar av den här sorten i Kinna därav berömmelsen. Den är byggd under byns stora, hårt trafikerade riksväg och förbinder järnvägsstationen (Resecentrumet) med McDonald´s och den andra delen av samhället.

Jag parkerade vid stationen i fredags eftermiddag och begav mig mot tunneln. Lustigt nog hade jag först svårt att hitta själva nedgången  vilket bevisar att denna plats normalt inte ingår i mina stråk, men självklart hittade jag strax trapporna som ledde ner i underjorden.
 Jag kände mig lite suspekt som strök omkring där med min lånade kamera och dokumenterade klotter av olika slag. Jag försökte först värja mig mot stanken av urin som slog emot mig men efter ett tag vande sig näsan.
 Jag fotade ifrån olika vinklar, lyssnade på det intensiva ljudet från helgtrafiken och låtsades stå och prata i telefon när enstaka människor passerade. Fick ett infall att jag skulle fråga dem hur de upplevde tunneln och om de skulle vilja förändra den på nåt sätt, men kände mig inte förberedd och slog det ur hågen.Jag fortsatte att gå runt och insupa atmosfären ett tag till, återvände sen till min bil och till mina vanliga fredagssysslor (och till mina vanliga fredagsplatser).
Jag hade hört att tunneln är en läskig plats, ett så kallat tillhåll, och att man helst inte ska gå där sent på kvällen. Jag vet inte om det stämmer. Nu har jag i alla fall varit där på dagtid och stillat min nyfikenhet. Jag hade förväntat mig en sunkig och obehaglig plats och det var precis det jag fann.
Ikväll har jag gjort en målning i blandteknik på grov papp.

NÖDLÖSNING KL 23:56

Jag har ägnat de senast timmarna åt att färdigställa min film utifrån de bidrag jag fått in. Svårare än vad jag trott skulle det visa sig. Jag har helt enkelt fått tänka om. Om ganska få timmar ska det här projektet redovisas - får försöka förklara hur jag har tänkt ändå.

Här är några exempel på bilder jag fått in:

Så här galen blir jag av hårdrock så som Kizz!

                                                          http://youtu.be/PqgNrJxkY1o               

 Hello med  Lionel Richie
. Denna låt hörde jag på dansgolvet på ett diskotek i Göteborg för över 25 år sedan. Jag hade träffat en grabb och han berättade att detta var hans favoritlåt och att han ville dansa till den med mig. Jag föll pladask, så känslan här är förälskelse.

http://youtu.be/AiC7ZX5K9L4

Beach Boys med "California girls"  makes me wanna dance..... and go by car from east to west on  interstate 40
 in a cab with some friend...!!!

Linken Park med Burn it down.

Denna låten ger mig känslan av att festa och må bra.

http://youtu.be/gkEoOUcZ5GU

I found you med Alabama Shakes

http://youtu.be/oTLAEI9seMY

Jag och syrran lyssnar på Operation Ivy. 
Jag blir glad när jag hör detta mästerverk :)

                                                    http://youtu.be/9dMVHxFzNK4

Fulla för kärlekens skull med Eldkvarn

Motivering: Denna låt är väldigt fin och får mig att må bra. Jag kan lyssna på denna låten både när jag är  ledsen och glad, då texten är ledsam och olycklig, men själva melodin är fin och lycklig, den lättar. Jag gillar den också för jag tycker om Pluras, sångarens, röst och personlighet, jag missar aldrig ett av hans program på TV!

http://youtu.be/8fNOe33jkf4

 Sodade med Cesaria Evora

För att låten har en vacker sorgsenhet och får mig att tänka på ödsligheten på Kap Verde-öarna varifrån Cesaria Evora kommer. Portugisiska är också ett otroligt vackert språk och ordet "sodade" har ingen direkt översättning, utan kan beskrivas som nostalgisk längtan efter något eller någon.

                                                          http://youtu.be/dNVrdYGiULM

Hjärtats slutna rum med  Totta Näslund .
 Denna låt väcker någon form av sorg och kanske längtan. Jag tänker på min relation till min pappa.

http://youtu.be/vZA7nygImsM
( Hittade ingen version med Totta - här är Thorsten Flinck istället)

 Jag har en någorlunda tydlig idé om hur jag vill ha min film. I ett försök att åskådliggöra tänker jag visa en annan film som jag gjorde till förra årets nior. De hade fått i uppgift att iscensätta sig själva i en framtida drömsituation (yrkesrelaterad) genom att ta ett fotografi av sig själva. Efter avslutningsmiddagen fick de se varandras bidrag i form av det här lilla bildspelet.

 Här ligger endast en låt som bakgrund - i den pågående uppgiften hade jag velat få med alla de olika låtarna som nämns i bidragen ovan. Mest effektfullt vore om jag kunde få människorna på bilderna att själva läsa sina motiveringar eftersom en röst är så oerhört personlig, men jag får nog nöja mig med att texten visas i  bilden. Ett krav på att exponera sin röst skulle antagligen få till följd att ännu fler lät bli att ställa upp.

Många tyckte att det var svårt att lämna ifrån sig ett foto på sig själv och det där med att uttrycka en känsla gjorde det inte enklare. Avslutningsvis ett stort TACK till er som tog er tid samt övervann eventuellt motstånd och ändå gjorde det!

Social konst

Jag har bestämt mig för att låta mitt sociala konstverk ta avstamp i musik. Musik betyder väldigt mycket för mig personligen. Jag relaterar ofta till låttexter och många minnen är kopplade till just en specifik låt eller en artist. Ofta händer det att jag längtar efter nån särskilt musik utan att veta riktigt vad....ställer mig och bläddrar bland mina skivor (eller bland låtlistorna på Spotify eller i Mp3:n) och har jag tur så ropar rätt låt "välj mig"...känns det fel är det bara att fortsätta lyssna sig fram tills känslan stämmer.

Ett exempel:
Idag var jag så himla ledsen och förbannad över en sak. Slängde på mig varma kläder och gick ut i skogen med min hund. Ville gråta och tycka synd om mig själv i ensamhet men tårarna satt liksom fast. Konstigt eftersom jag i normala fall är en minst sagt gråtmild person. Eldade på med arga Sick of it all´s Uprising Nation och det kändes rätt skönt men ännu inga tårar. Försökte med något snällare utan nämnvärt resultat. Men helt plötsligt kom James Blunt´s Goodbye my lover (något av en skämslåt) och det var som om det lossnade. Jag satte mig på en stubbe i solskenet och grät kinden alldeles våt. Asta, min trogna tik,  hoppade upp och tryckte sig mot mig och det kändes lite som ett big moment.

Påverkas andra människor av musik på samma sätt som jag?  Någonstans tror jag att det är så men jag vill undersöka det närmare.

I måndags knåpade jag ihop ett liten vädjan som jag sedan skickade ut till mina vänner, kollegor och några elever i ett mejl.

Hej!

Jag blir jätteglad om du orkar hjälpa mig med en uppgift (går en kurs på Hdk i Göteborg).

Finns det en låt/ ett musikstycke som har betydelse för dig på något sätt i livet? Det kan vara musik som tröstar dig, ger dig ångest, får dig att kämpa eller att våga, gör dig glad, pigg eller vad som helst…

Lyssna på låten/musikstycket  ( eller lev dig in i känslan du förknippar med musiken) och ta ett kort av dig själv (utsträckt arm med mobilkamera helt ok eller be någon hjälpa dig).Vill du ( men absolut inget krav) får du gärna uttrycka känslan med kropp och/ eller ansiktsuttryck!

Skriv några korta rader och berätta om vilken låt (musikstycke) du valt och hur du den/det påverkar dig. Mejla din bild och text till mig på:

Jag kommer att använda bilden i någon form av kollage och den kommer att redovisas för mina kurskamrater .

Som alltid är jag sent ute så fint om du hinner fixa en bild så snart det bara går!

 STORT TACK PÅ FÖRHAND!!!

/ Lena

 Tyvärr har bidragen inte strömmat in så som jag optimistiskt förväntade mig. Flera har sagt att tyvärr Lena...jag har ingen direkt låt som jag kommer att tänka på. Jag lyssnar inte så mycket på musik...eller  Jag hinner inte... Med andra ord har jag redan fått en fingervisning om att musik inte är livsviktigt för alla människor...

Men idag har jag ändå fått in några bidrag vilket har gjort mig glad. När jag läste de korta motiveringarna kopplade till bilderna blev jag rörd och tagen. Det känns stort att människor delar med sig av sitt innersta.

 Jag har ännu inte bestämt mig för hur jag ska foga samman de olika bidragen och redovisa dem. Vill helst göra en enkel form av film i t.ex. Moviemaker. Tyvärr har det avskräckande nog krånglat tidigare när jag ska ladda upp på bloggen. Vi får se... Jag hoppas att jag får in några fler bilder och att jag hinner få till det innan fredag.

Jag fick min idé till detta verk när jag såg filmen där Carl-Johan De Geer uppmanar människor att sända in fotografier av sin vardag till Moderna Museet.

Obs! Bör tilläggas att jag är osäker på om jag tolkat uppgiften rätt men den känns hyfsat öppen så jag kör på. 

Asta

 Källa: Google/ Nästa station Hades

R e f l e k t i o n S o k r a t i s k a s a m t a l

När jag läser mina kurskamraters rapporter förstår jag att jag inte är ensam om att både ha stött på svårigheter och gjort glädjefyllda upptäckter. Ann Pihlgren skriver i sin bok om att sokratiska samtal måste övas. Efter att ha gjort några försök är jag på det klara med vad hon menar. Det är svårare än vad jag hade trott och det krävs mer förberedelse än vad jag har ägnat det. Att vila i tystnaden, att låta samtalet bölja och inte automatiskt ställa en följdfråga i ett alltför tidigt skede är en utmaning för mig. Även eleverna behöver träna sig på att inte vända sig mot läraren (mig) utan att tala till hela gruppen.

Slående är att flera av oss studenter konstaterar(trots att vi är vuxna människor och redan borde veta) att det sällan blir som vi har trott eller planerat. Någonting inträffar på rasten som påverkar elevernas känslor, som i sin tur påverkar samtalets riktning. Elever intar, för oss vuxna, nya oväntade roller. Samtalet halkar in på ett område som vi ej kunnat förutspå. Allting kan hända! Det bästa är att det faktiskt är helt i sin ordning.

Jag upptäcker även att fler liksom jag känner behov av att låta det sokratiska samtalet ingå som en del i en större helhet. Jag får välbehövlig inspiration när jag läser övriga rapporter. Uppslagen är många. Exempelvis kan man starta upp ett arbetsområde genom ett sokratiskt samtal, eller avsluta. Man kan arbeta vidare med parafraser efter att ha analyserat bilden i grupp och inför de nationella proven i svenska är det en utmärkt förberedelse. Genom att ägna sig åt sokratiska samtal i sin undervisning kan man föra diskussioner som tar avstamp i både modest-, radikal- och marknadsestetik. Jag ser det som en metod att utveckla och på sikt känna mig hemma i, trots att jag fortfarande famlar.

 "Bli inte arg på mig om jag berättar sanningen" - Sokrates 470 f.Kr - 399 f.Kr

S o k r a t i s k a  s a m t a l

Uppgift: Välj ut tre verk som du tror är bra underlag för sokratiskt samtal.

Målgruppen för alla mina valda verk är elever i årskurserna 7-9.


 Verk 1
Nyhetsbild ur GP 2012-12-30

Foto: Nick Potts/AP

Jag har valt en aktuell nyhetsbild som jag fastnade för i morgonens GP. Jag hoppas att bilden kan öppna upp för ett givande samtal om vad som pågår/ vad som har pågått ögonblicket innan bilden togs.
 Några elever känner säkert igen att det är den engelske landslagskaptenen (tillika Chelseaspelaren) John Terry, som anklagas för grov rasisitisk kränkning av Queen Park Rangers Anton Ferdinand. Det skulle kunna få till följd att samtalet styrs in på etnicitet.
 Kanske kommer det faktum att personerna på bilden är kända styra innehållet alltför mycket...?.. gör det nåt??.. Vi får se.



Verk 2
Scen ur Döda Poeters sällskap



Jag har valt den här scenen eftersom den handlar om identitet och om att våga stå upp för sig själv och även om att gå sin egen väg ( i dubbel bemärkelse).Filmen är tillräckligt gammal för att de flesta elever troligtvis inte har sett den.


Verk 3
 Beyoncé - If I were a boy



Jag har valt den här musikvideon eftersom den sannolikt redan är bekant för de flesta eleverna.
Verket berör genusfrågor och förhoppningsvis fångar det ungdomarna.

Verk 4
The Street - Lars Arrhenius



Kunde inte låta bli att ta med den här lilla filmen också.. Personlig favorit!

Campusträff

Kort om dagen. Först två intressanta visningar på Göteborgs konstmuseum. Engagerade och kunniga guider gjorde upplevelsen riktigt njutbar.Bland annat tittade vi på den här:

Skulptur av Klara Kristalova

Efter lunch tillsammans med delar av min fina basgrupp fick vi gruppvis ett uppdrag. Ta ställning för eller emot en plats eller en företeelse (nåt sånt)....med hjälp av följande material och verktyg:

Efter en stunds ångestframkallande idétorka lossnade det. Vi kom överens om att ta ställning emot klockan som styr och stressar oss. Vi byggde vårt verk runt ett väggur och lät det få formen av ett ansikte.

Skiftnyckeln symboliserar att vi kan känna oss pressade och fastlåsta, skopan att ta glass med får stå för att vi famlar i tomme...den röda och gröna fjädern samt den svarta tjusarlocken (svårt att se på detta dåliga fotografi) visar på allas vilja att vara fina och speciella på rätt sätt, ögonen (gipsrullarna) stirrar tomt rakt fram, ser inte det som sker i ytterkant...och pipan( ljusskäppan) får stå för att det ligger nära till hands att lugna sig med diverse droger när trycket är som hårdast...

Vi blev nöjda med vårt verk och det var väldigt kul att se vad de andra grupperna hade åstadkommit
 ( ångrar att jag inte fotade). Det var en rolig och givande uppgift.

Reflektion utifrån gruppens gemensamma diskussion

Som sig bör (om jag fattat rätt) ska reflektionen även postas här.

Reflektion utifrån den gemensamma diskussionen efter att ha läst Skolan och den radikala estetiken.

Frågorna är stora och ganska många efter att ha tagit del av bokens innehåll och mina kurskamraters tankar och funderingar. Här följer en kort sammanfattning:

Det är angeläget att resonera och klargöra för sig själv varför man har valt att ägna sitt yrkesliv åt detta specifika område som bildämnet är.

 Kommer att tänka på en förläsning av Tarja Häikiö som jag var på förra hösten när jag gick Atelieristautbildningen. Hon  pratade om att när du är bildlärare har du en fot i varje läger. Dels är du pedagog (som sysslar med vetenskap och till viss del myndighetsutövning) och dels är du bildmänniska ( ibland konstnär) vilket innebär att du är suspekt eftersom du håller på med konst och sånt. Låter negativt men det uppvägs utan tvekan av att det är ett underbart yrke på många sätt.

För att höja ämnets status måste vi på riktigt förstå och inse vilket viktigt arbete vi utför. Vi måste känna stolthet och visa på goda exempel. Bild är ett ämne som ibland kämpar i motvind trots all forskning som visar hur nödvändigt det är. Att bjuda in till samarbete över ämnesgränser kan vara fruktbart och tillföra energi.

Att själv göra/ prova/utsätta sig för lämnar spår i minnet, mer än när man enbart läser en text. Åtminstone fungerar det så för de allra flesta. Vi kom fram till att det gamla uttrycket ” Det man lär med kroppen , fastnar i knoppen.”  förtjänar att dammas av.

Jag tror även att det är positivt att lära ihop med sina elever. Det händer något väldigt positivt i ett klassrum när eleverna märker att du är hundraprocentigt närvarande och nyfiken – när de förstår att du som lärare inte sitter inne med ett rätt svar, utan att ni utforskar tillsammans.

Jag (och även flera i min grupp) fastnade för innebörden i följande förkortade citat:

”Till skillnad från skolboksvetande släpper konsten fram det osäkra, ofärdiga, motsägelsefull och mångtydiga… har plats för känslor, stämningar, det personliga och subjektiva…konflikter och dilemman…den frågar hellre än ger bestämda svar.”

När jag läser ovanstående blir jag nästan lite lycklig. Dessutom blir jag  stärkt i min övertygelse om hur oerhört viktigt allt skapande arbete är. Och om hur viktigt ett ödmjukt förhållningssätt är. Det finns en övertro på tabeller och struktur inom skolan. Som om att livet går att mäta och följer strikt uppgjorda planer.

Min tredimensionella modell

Välj ett stycke/en teori/ett eller flera begrepp ur boken Skolan och den radikala estetiken. 

Gestalta/förklara/undersök stycket/teorin/begreppet/begreppen genom en tredimensionell modell.


Jag har utgått ifrån begreppen marknadsestetik och modest estetik och med utgångspunkt i följande citat

"Konsten betyder inte något för de flesta unga människors liv." ( Willis) har jag gjort en pyramid av papper som jag klätt i "marknadsestetiska" bilder. 

Är det så? Beror det i så fall på att skolan sysslar för mycket med finkultur som inte känns angelägen... Behöver vi bättre hjälpa barnen att hitta in i konstens värld? Hur i så fall?

Jag har även bett en grupp 15-åringar svara på de här frågorna:
-Vad är konst?
-Vad är kultur?
-Vad är estetik?

Några av alla underbara svar har jag klistrat på pyramiden

Reflektion om den gemensamma diskussionen utifrån den lästa boken Kilskrift

Konstarterna i lärandet. Det har varit intressant att ta del av mina medstudenters tankar och åsikter som uppstått när de läst och begrundat innehållet i boken Kilskrift.

Ämnen som berörts är följande:

Samarbete med andra ämnen. Vi är ganska överens om att det är nödvändigt att samarbeta med övriga ämnen. Det finns flera fördelar. Två eller flera hjärnor med olika erfarenhet och utgångsläge kan tillsammans lyfta sig till nya, outforskade nivåer. Flera av oss har varit och är hänvisade till att samarbeta med oss själva vilket kan upplevas smidigt och konfliktfritt – men även som betydligt torftigare än att stöta och blöta idéer med en kollega.

 Samarbete mellan ämnen hjälper förhoppningsvis eleven att se helheten. Det skapas fler naturliga ingångar och utsikten för varje enskild elev att greppa och förstå det aktuella arbetsområdet torde öka. Naturligtvis kräver samarbete att alla parter är lyhörda och prestigelösa. Något som också kom upp i diskussionen om samarbete är att det är en förutsättning att samarbetet är på lika villkor. Alla ämnen måste anses som lika viktiga.  Om man är villig att satsa finns mycket att vinna.

Reflektion. Att reflektera över sin egen process kan vara ansträngande, men genom reflektion får man förhoppningsvis syn på sin egen process och sitt eget lärande. Många elever upplever det som tungt att tvingas skriva och formulera sig under bildlektionen. De kommer till salen med förhoppning om att få slappna av och slippa det teoretiska ett tag.

Muntlig reflektion kan också fungera men det kräver små grupper för att låta alla komma till tals. I vår diskussionsgrupp verkar alla överens om att det är viktigt att låta eleverna ägna sig åt reflektion. Tyvärr återkommer vi upprepade gånger till att tiden är bristfällig.

Brinna för ämnet. I boken Kilskrift hittar vi stöd för att det är viktigt att brinna för ämnet och att känna lust till det vi arbetar med. Positiv energi smittar(precis som negativ och uttråkad) och alla har vi säkert upplevt hur enkelt det är att fånga eleverna när vi själva tycker att uppgiften/jobbet/materialet är helt fantastiskt underbar/t. Någon av mina kloka diskussionspartners konstaterar att bara det faktum att vi har sökt oss till den här kursen är ett tecken på att vi har viljan att utvecklas. En positiv och stärkande tanke.

För att avsluta som jag inledde, det har varit intressant att ta del av mina medstudenters tankar och åsikter som uppstått när de läst och begrundat innehållet i boken Kilskrift. Vi är alla mer eller mindre i samma båt och vi ställs dagligen inför samma utmaningar och dilemman i vår yrkesroll.

Elever bygger med elektronikskrot vid ett besök  på Rydalsmuseum

Mobilkamerafilm på temat matematik

Är fortfarande inte säker på att det fungerar. Nyss fick jag felmeddelande att det inte gick att ladda upp den...filmen som jag ägnat större delen av den här söndagen åt att färdigställa. Höll på att få ett sammanbrott. Skrikande mage och blodsockerfall gjorde inte saken bättre.

Gör en film med din mobilkamera läste jag i meddelandet igår. Mobilkamera..jag har en telefon utan massa finesser men visst...en kamera finns faktiskt.

 Har gjort en liten film i Photostory ( mer än långt ifrån det avancerade exemplet Sugerman), hoppas att det är ok trots att den är baserad på stillbilder. Har utgått från första idé som intog min hjärna. Håll till godo!

Processdagbok Moment 1

Ja, vad kan man säga? Först och främst intressanta och tydliga instruktionsfilmer om GIMP - men det har varit hårt jobb i motvind för mig som tidigare endast nosat på det här med bildbehandling i dator. Viljan och motivationen finns att lära men det har varit oerhört trögt och mina försök har varit kantade av krångel och misslyckande. Faktiskt har det känts så stressande att jag funderat över om jag verkligen orkar plugga samtidigt som jag jobbar heltid. Efter denna inledning är det säkert svårt att övertyga någon om att jag stundom mellan varven även tyckt att det varit väldigt roligt och givande. Små mynt som trillat ner här och var som gett känsla av tillfredsställelse och lust att kämpa vidare. Här följer en redogörelse:

Övning 1 Porträtt

Jag provade att teckna med musen i olika nyanser och med olika måleriverktyg. Skojigt men svårt. Känner mig inte särskilt nöjd men av tidsbrist fick jag stanna här. Skulle vara roligt att bli skickligare på detta = öva mer!

Övning 2 Kollage

Lång startsträcka eftersom någonting alltid krånglade. Valde en bild på Google föreställande ett tungt industriområde. Öppnade upp några andra bilder med fjärilar som jag klippte ut och klistrade in i den första bilden. Kopierade dem så att det blev fler fjärilar. Kom på att jag även ville ha ett klart öga som tittade på betraktaren. Jag lät det vara lite halvgenomskinligt så att det inte syns vi första anblick. Känner mig ganska nöjd med mitt kollage, tyckte att det var en rolig uppgift.

                                                                        

Valfri övning (av tidsbrist gjorde jag enbart en)

 Jag valde en övning från den här sidan. https://sites.google.com/site/snhgimpkurs/

Jag försökte länge att byta ut himmel men tyvärr lyckades jag inte med det. Tillslut valde jag att ljusa upp en bild med hjälp av verktyget kurvor. Hoppas att jag har gjort rätt.

Självporträtt

Jag har försökt mig på många varianter av självporträtt. Började med ett klassiskt framför spegeln med musen i hand. Blev först ganska nöjd men sen tappade jag bort verktygslådorna från skärmen och jag minns att andra praktiska saker strulade. Tittade igenom instruktionsfilmerna och gav mig på ett nytt försök. Blev inte nöjd.

Kikade runt på bloggarna och lät mig imponeras och stressas av mina medstudenters avancerade självporträtt – alla verkade ha koll på läget förutom jag. Samlade nytt mod och började med att kalkera ett fotografi av mig själv. Det såg ju inte så svårt ut. Men av någon anledning blev även det misslyckat. Hade problem med zoomverktyget vilket förstorade upp bilden bortom all kontroll (så här i efterhand när jag förstår vad jag gjorde för fel är det svårt att begripa att jag upplevde det så krångligt) och jag gav till slut upp.

Beslutade mig för att utgå från ett foto och göra ett slags kollage (det hade jag ju tyckt varit roligt förra gången). Letade efter lite bilder av hav och vatten eftersom det är något som betyder mycket för mig, hittade en bild från Bali som jag valde eftersom tillbringat härliga månader där samt att den även kunde få symbolisera intresset för andra länder och kulturer (och natur)

Över Balistranden la jag en bild av mig själv(tagen framför ett mattält på Roskildefestivalen, vilket får symbolisera att jag älskar musik och mat), flyttade ut den i vänster framkant och lät den vara ganska genomskinlig så att stranden lyste igenom.

Hittade en bild på några noter som jag klistrade in till vänster om mitt öra. Valde att klistra in hela bilden eftersom jag tyckte om att den vita kvadraten lyser igenom.

 Justerade sedan färgbalansen – gjorde bilden gulare. Lekte och provade mig fram med olika filter. Minns faktiskt inte vad det som jag slutligen valde hette, men det gjorde att noterna liksom fick struktur.

 Slutligen ville jag förstärka min kärlek till musik genom att måla dit ett par hörlurar med hjälp av en pensel och röd färg. Passade på att placera in en rykande kopp te också (med tunnare linjer) eftersom jag ofta har en sådan inom räckhåll – speciellt i förkylningstider som dessa.

Beslutade mig för att nöja mig så.

Så här två timmar senare är jag nöjd med att jag äntligen färdigställt mina uppgifter – om än något sent. När jag till sist bestämde mig för att göra mitt självporträtt på det här lite enklare viset blev det helt plötsligt både kravlöst och roligt. Kände hur jag bara körde på och testade mig fram.

Jag tycker om att arbeta med självporträtt med eleverna för det är alltid tacksamt att låta dem fundera över sig själva. Det är även lärorikt och intressant att blicka bakåt i konsthistorien (samt in i samtidskonsten) och se hur konstnärer i alla tider arbetat med sig själva som utgångspunkt.

Som alltid är det nyttigt att utsätta sig själv för det som man utsätter sina elever för. Jag tänker på det här med prestationsångest, ”jämförelser sig med klasskompisar” och att ha ett inlämningsdatum då uppgifterna ska vara klara att förhålls dig till. Jag hoppas kunna få ladda ner GIMP på skolans datorer och kunna fortsätta resan in i bildbehandlingens magiska värld tillsammans med mina elever.

Hade velat kopiera in mina GIMP-försök på den här sidan men av någon anledning krånglar det. Väljer att publicera ändå. Hoppas kunna komplettera efter hand.

Ny kurs - samma gamla blogg

Är nu en bit in i min nya kurs som förhoppningsvis ska ge mig full behörighet i bildämnet. Jag läser på distans och det i sig är en nyhet för mig. Mycket kraft har gått och går till att sätta mig in i det här med plattformens alla funktioner och mer än en gång har jag slängt iväg ett desperat mejl till en av kursledarna ( Olle) för att få svar på en fråga som akut dykt upp...för att sedan hitta det jag sökte efter på en annan sida i plattformen. Ja, ja...vara snäll mot sig själv och skynda långsamt. Hoppas känna mig mer hemma i det här arbetssättet efter ett tag.

Jag arbetar som bild och svensklärare på en liten F-9skola och just den här terminen har det varit galet mycket att ta i när det gäller mina mentorselever. Detta i kombination med kraftig och segdragen förkylning har bidragit till att jag halkat efter med mina studier. Försöker att steg för steg hämta i kapp det jag ligger efter med. Hitintills har jag inte publicerat någon logg - därför kommer jag här att lägga ut lite gamla tankar och funderingar. 

När det gäller den "nya" uppgiften är mitt mål att lära mig behärska det här bloggverktyget på egen hand. Förra året läste jag Atelieristakursen på HDK och i de studierna ingick det att hålla sig med blogg. Jag lutade mig i mångt och mycket på min tonåriga dotter när det gällde att infoga bilder och publicera inlägg m.m. vilket tärde på hennes tålamod. Nu har jag ambitionen att klara det på egen hand.