Torsdagen den 19:e januari fick vi lyssna på en mycket inspirerande föreläsare som fick mig att tänka på Antikrundans Knut Knutsson. Pernilla Mårtensson som hon hette, talade med samma brinnande entusiasm som experten i teveprogrammet och sällan har jag hört någon skorra så vackert med r:en. Pernilla berättade om språkutvecklande arbete och vi fick oss en grundlig genomgång av olika teorier som existerar sida vid sida. Mycket intressant och inte alls torrt som man skulle kunna tro. Hon gav oss rådet att låta barnen berätta mycket så att de hittar en trygghet i att tala inför andra och hon betonade vikten av att allas språk ska finnas representerade på väggarna i ett flerspråkigt klassrum. Hon pratade om att designa villkoren för barnen så att de kan utvecklas utan att för den delen ta över och styra för mycket. Den berömda balansgången som alltid.
Hon berättade även om hur hon tillsammans med klasser processat/arbetat fram sagor som sedan parvis illustrerats. Tidskrävande/tålamodsprövande men med all sannolikhet väldigt givande. Hon hade med sig exempel på sagoböcker som barnen hade gjort (och som sedan tryckts upp på ett tryckeri) och de var minst sagt BEDÅRANDE.
Det var roligt att träffa alla igen och det kändes/känns bra att åter vara igång. Tyckte nästan att det var vår i luften häromdan (obs. det här utkastet skrevs för rätt längesen) men ikväll är det smällkalla vintern utanför fönstret. Rätt härligt faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar