Bygg en skulptur av återvinningsmaterial

Så var det dags att äntligen ta tag i den där uppgiften som släpar. En rolig uppgift som jag i vanliga fall går igång på men våren efter påsk tenderar alltid att kännas så himla stressig. Tyvärr, eftersom det är så vackert ute och det enda man egentligen borde ägna sig åt är att vandra runt i naturen och insupa med alla sinnen på vid gavel.
Hur som helst. Jag samlade på mig lite vanlig ståltråd,inplastad ståltråd, gipsbinderester, krampor och små plast- rör som finns inne i gipsbindorna. Tänkte först köra igång direkt efter eftermiddagsmötet på jobbet men insåg att jag ville hem. Väl hemma dukade upp på diskbänken och sen satte jag igång med mitt skulpturbygge i ett rasande tempo. Jag körde loss i bästa speedpainting-anda  utan att tänka och sa till mig själv att jag fick en kvart. Vet att tidspress brukar främja kreativitet och faktum var att det kändes så himla skönt. Helt plötsligt var jag helt inne i mitt byggande och att gipsen skvätte och sölade bekom mig inte det minsta. Jag höll den planerade tidsgränsen på ett ungefär och jag betraktade därefter nöjt min skapelse. Hur skulle jag gå vidare? 
Beslutade mig för att spreja den i guld (har en glitter- och glamoursida inom mig som jag inte alltid visar) och den fick stå på tork medan jag tog en promenad med hunden. Tänkbara skulpturnamn for i min hjärna där jag traskade fram och ja, jag passade  lämpligt nog på att NJUTA av all fantastisk grönska som omslöt mig. Maj sköna maj! Kom hem och tyckte att lite röd inplastad ståltråd skulle bryta av mot allt det guldiga och vips såg jag att det blivit ett hjärta. Alltså ett hjärta med kärl och kammare ( inget exakt utan en variant så klart) . Med både en dotter och en man som genomgått mer eller mindre svåra hjärtoperationer  var det kanske inte så konstigt att det råkade bli just så …om man amatöranalyserar så här i efterhand.
Kort sammanfattning: En ogjord uppgift som låg som ett ok visade sig frigöra både energi, lust och kraft när jag väl tog tag i den. Är det inte alltid så…? Att man( jag) aldrig lär sig ( mig).