Wind Took My Sail

På skolan där jag jobbar håller vi på och bygger en damm på skolgården. Det är resultatet av ytterligare ett SkapandeSkola-projekt tillsammans med Rydals museum (jag hade tänkt att berätta lite mer om det en annan dag). Dammen är i två etage och mellan de olika planen finns ett litet vattenfall och tanken är att barnen där ska sätta mosaik i vackra mönster. Skisser är redan klara och kakel- och porslinsskärvor finns på plats, men det jag skulle komma till är följande:

Idag när jag gick där bland barnen (10- och 11-åringar) fascinerades jag av deras lek. Det var premiärdag  för vattnet att cirkulera mellan de olika vattenplanen och lyckan var total. I rasande fart tillverkades båtar av skräpmaterial som råkade ligga kvarglömt runt dammbygget. Frigolit, pinnar, trasiga plastpåsar, höstlöv i roströda färger med mera med mera …på sekunder hade det omvandlats till segelbåtar, fraktfartyg och färjor. Jag sprang runt och fotade dem med min begränsade mobilkamera och tyckte att det var underbart att se deras kreativitet. Berömde deras fantasi ömsom förmanade och bannade dem som slängde sten i dammen.

Så här i efterhand funderar jag över om jag hade varit lika uppmärksam på barnens skapande process om jag inte som nu hade gått Atelieristakursen. Jag tror faktiskt inte det. Visst hade jag glatt mig åt deras båtbyggariver men jag märker hur kursens tankar ständigt påverkar mig. Gör mig mera uppmärksam och  framför allt -  får mig att dokumentera. Känns bra.

Att jag senare fick veta att det bokstavligen var livsfarligt att vistas runt dammen eftersom vattnet kunde bli strömförande är en helt annan historia.