Läser ett inlägg på en annan blogg om makt och ansvar och kan inte släppa taget om ämnet. Tanken är svindlande. Med mina gester och ord kan jag påverka för all framtid. Jag kan höja och ingjuta hopp men tyvärr också sänka och såra. Ibland utan att jag ens är medveten om det.
För alla vet vi ju att barn inte låter sig luras. De ser igenom oss och känner direkt om leenden är äkta eller om vi är närvarande och där på riktigt.
Att ta sig tid och lyssna och stanna upp trots att kroppen är full av stress känns som den stora utmaningen just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar