Jag minns Högskolan i Karlstad (numera universitet) och BILD med Karin Bodland och Arno Saarnak. Tidigt nittiotal och vad visste jag om livet? En hel del var min bestämda uppfattning då. Idag är det tvärt om…inser ständigt hur lite jag vet och hur mycket jag har att lära.
Minns en film som visade italienska barn på ett torg – una piazza (ja, jag gillar italienska…) - ett stort torg med en massa duvor. Minns även att dessa barn tecknade djur - och som de tecknade!!!
Var jag förundrad då är jag fullständigt fascinerad idag. Fantastiskt att läsa om (och att uppleva det på plats måste vara helt enastående) hur barns skapande tas på stort allvar från allra första början (känns även positivt att veta att många förskolor här hemma idag arbetar på samma vis). Särskilt som jag själv de senaste tio åren, kämpat i ganska så snål blåst med att hävda bildämnets självklara existens i en skolvärld där svenska, engelska och matte varit allena rådande.
Läste i tidningen SLÖJDFORUM 04/11 att Italien jämte Norge och Finland är de länder i Europa som satsar mest på estetiska ämnen i skolan. I Sverige är bild inte längre obligatoriskt i gymnasieskolan.
En annan tanke, en igenkännande sådan, som poppar upp när jag läser tidigare nämnda bok är hur olika barn och ungdomar tar sig an olika material. Jag tänker på terminen när vi jobbade med ett omfattande projekt där stora dockor/ människor skulle tillverkas av papier marché.
http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gKey=089x6770&gInitPage=20
( länk till en artikel om vårt SKAPANDE SKOLA-projekt där slöjd och bild och svenska ingick. Temat var BADLIV och resultatet visades i en utställning på RYDALS MUSEUM)
Det var spännande att se hur några fullkomligt älskade att doppa händerna i den skönt slippriga klistermassan medan andra mådde fysiskt dåligt av bara lukten. Ofta var det de stora tuffa killarna som kände mest motvilja. Intressant.
Asta x 3 Ph.by me
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar