Reflektion Artist talk

Jag fastnar för Lovisa Ringholms fotografier av barn i serien ”Wonderland” där hon gestaltar världen ur barns perspektiv.

Du känner större maktlöshet när du är barn och har svårare att kontrollera det som händer runt omkring.

Inget nytt, men känner att det är bra att bli påmind om det, att tänka tillbaka på hur det kunde kännas som barn i vissa situationer...

 Intressant att höra henne berätta om sin väg till fotografi via måleri och om hur hon inspireras av 1500/ 1600-talsmålningar och målningar från 1800-talet. Jag (och var och en som tittar på hennes bilder) förstår vad hon menar när hon säger att hon noga studerat hur de gamla klassiska konstnärerna skildrat himlar, hy och andra detaljer.

När Lovisa redogör för sin arbetsprocess där det ena ger det andra inser jag att det var på ett liknande sätt jag själv arbetade i vårens projekt (utan att då vara medveten om det). Så här i efterhand förstår jag än bättre Helgas råd att förhålla sig öppen och låta projektet utvecklas allt eftersom.

Jag tycker även att det är intressant att hon låter idén styra formen. Fungerar det inte att uttrycka det hon vill komma åt i fotografiska bilder ger hon sig på att skulptera (t.ex.). Hon låter sig inte begränsas.

När det gäller GretaVo'car får jag mig ett gott igenkännande skratt när hon presenterar sin skiftande frisyrhistoria.

Istanbul är en stor stad

Ett Comeniusprojekt tog mig och fyra kollegor till Turkiet för en vecka. Hemma igen och dags att ta tag i projektet...

Ny energi

Nyss hemkommen från handledning och jag är uppfylld av idéer och lust att gå vidare. I responsen på min projektskiss fick jag rådet av Helga att hålla mig öppen och inte låsa fast mig i någon bestämd plan. Hon uppmanade mig att skissa och samla stoff samt lita på att det i slutändan brukar falla sig naturligt vilken form projektet antar. Och faktiskt är det precis så det känns. Pusselbitar har kommit till mig i de mest oväntade ögonblick och jag var hyfsat klar med min rå-idé innan besöket på Valand.

 Efter det mycket givande samtalet med Helga har jag en klarare bild av hur jag vill presentera mitt arbete. Hon gav mig många konkreta råd och nya tankar och min hjärna går på högvarv sen jag lämnade Göteborg.
Inspirerande!

M E R A H Ä N D E R

Ska träffa Helga för handledning imorgon. 

Igång

Fotar och intervjuar folk om deras händer. Speciella möten. Känns berikande.

 

P R O J E K T S K I S S

Min projektskiss

Jag har kommit fram till att mitt projekt ska handla om händer. Hur och på vilket sätt är jag ännu inte på det klara med. Jag tycker att det är spännande att betrakta en människas händer eftersom de säger så mycket om personligheten, åldern och vad människan har använt händerna till.

 Att händerna är viktiga och många gånger symboliska märks i alla uttryck i vårt språk. Kalla handen, sträck ut en hand, ta i hand på, ha god hand med, handen på hjärtat…

 Händer finns också i många låttexter. Vi ska gå hand i hand genom livet du och jag, I want  to hold your hand etc.

Vi kan även uttrycka och förstärka känslor genom att gestikulera och forma våra händer till symboler, t.ex peka finger eller visa segertecken.

Mina tidigare erfarenheter av gestaltande arbete på det privata planet har mest handlat om att utforska platser, former och stämningar, ofta med utgångspunkt i natur av något slag. Mestadels har jag använt mig av teknikerna olja, akryl, akvarell, blyerts och kol mm.

I detta projekt vill jag (som det känns nu) arbeta med fotografi och avgjutningar. Jag vill även intervjua människor om deras förhållande till sina händer. Vad exakt jag vill fråga dem funderar jag på för tillfället.

 Jag har ingen direkt erfarenhet av att gjuta. Jag får väl försöka hitta information och lära mig helt enkelt.

 Det skulle även vara roligt att kunna sätta samman ett slags filmkollage av sekvenser där händer lever sitt eget liv, utan att ägaren riktigt rår på dem. Jag tänker på verket av Phil Collins där han bjudit in allmänheten att dela med sig av sina telefonsamtal på en fri linje för att på så vis bidra med ljud till ett konstverk.Skulle man kunna få människor att bidra med små filmsnuttar av sig själva i olika situationer? Eller kan man klippa ihop från vanliga tv-sändningar? Tyvärr är jag inte särskilt hemma i den digitala tekniken så antagligen blir det svårt att genomföra.

Inspiration? Förutom Phil Collins då. Jag googlade runt för att se om det finns några konstnärer som redan har gjort det här med händer. Jag hittade Ylva-Maria Thompson som gjort avgjutningar av 100 kvinnors yttre könsorgan och det i sin tur fick mig att minnas ett tevereportage om en annan kvinnlig konstnär som gjorde avgjutningar av kända mäns penisar, bl. a. Ebbot Lundbergs. Hittar inget om detta när jag söker på nätet vilket får mig att tvivla på om jag minns rätt.

Jag hittade däremot en konstnär som heter Knutte Wester som bjudit in människor att göra avgjutningar av sina kroppsdelar i allmänhet för att på så vis låta avtryck av dem själva bli en del av konsten. Han fogade senare samman dem till en skulptur. Han gjorde ytterligare en skulptur föreställande en flyktingpojke med änglavingar. Jag blev väldigt rörd av Knutte Westers ord om projektet: ”Skulpturen av Alamin fick glänsande vingar i brons. Men den riktige Alamin kan jag inte ge vingar, det är bortom skulptörens makt. Åt honom måste vi skapa en bättre värld.” Det här arbetet kom till efter flera händelser där en lynchmobbsliknande folksamling attackerat flyktingfamiljers hem.

 När jag läste om projektet blev jag också väldigt inspirerad. Jag till och med mejlade Knutte för att fråga om praktiska avgjutningsråd (och fick faktiskt svar i morse). Knutte Westers verk påminde mig också om att jag skulle vilja göra något politiskt som tar ställning. En hand kan ju även vara rebellisk och upprorisk. Jag har hundra idéer nu känns det som, utmaningen ligger i att koka ner det till något hanterbart och genomförbart.

En annan idé jag har är att göra ett projekt utifrån människors ärr. Allas kroppar är ju ett slags historiskt dokument. Jag minns själv de flesta händelser som ligger bakom ärren på min kropp. För att inte tala om ärren i själen, även om de också bleknar med tiden liksom ärren på huden…Händer eller ärr? Båda idéerna känns lockande.

U t m a n a n d e s t u d i e b e s ö k

Moment 1
 Inledande uppgift.

 Ett utmanande studiebesök
Sök upp en plats där du inte tidigare varit, som du i vanliga fall inte har tillgång till. En plats som är främmande/ny för dig men som du kanske är nyfiken på eller kanske till och med rädd för. Gör ett konstverk där du antingen dokumenterar ditt besök eller gör någonting inspirerat av besöket i efterhand. valfri teknik. 

Jag har valt att besöka en plats som jag ofta passerar men som jag aldrig på riktigt kollat upp. Jag ha bara hört talas om den. Gångtunneln. Det finns inte så många gångtunnlar av den här sorten i Kinna därav berömmelsen. Den är byggd under byns stora, hårt trafikerade riksväg och förbinder järnvägsstationen (Resecentrumet) med McDonald´s och den andra delen av samhället.

Jag parkerade vid stationen i fredags eftermiddag och begav mig mot tunneln. Lustigt nog hade jag först svårt att hitta själva nedgången  vilket bevisar att denna plats normalt inte ingår i mina stråk, men självklart hittade jag strax trapporna som ledde ner i underjorden.
 Jag kände mig lite suspekt som strök omkring där med min lånade kamera och dokumenterade klotter av olika slag. Jag försökte först värja mig mot stanken av urin som slog emot mig men efter ett tag vande sig näsan.
 Jag fotade ifrån olika vinklar, lyssnade på det intensiva ljudet från helgtrafiken och låtsades stå och prata i telefon när enstaka människor passerade. Fick ett infall att jag skulle fråga dem hur de upplevde tunneln och om de skulle vilja förändra den på nåt sätt, men kände mig inte förberedd och slog det ur hågen.Jag fortsatte att gå runt och insupa atmosfären ett tag till, återvände sen till min bil och till mina vanliga fredagssysslor (och till mina vanliga fredagsplatser).
Jag hade hört att tunneln är en läskig plats, ett så kallat tillhåll, och att man helst inte ska gå där sent på kvällen. Jag vet inte om det stämmer. Nu har jag i alla fall varit där på dagtid och stillat min nyfikenhet. Jag hade förväntat mig en sunkig och obehaglig plats och det var precis det jag fann.
Ikväll har jag gjort en målning i blandteknik på grov papp.