 |
| Källa: Google/ Nästa station Hades |
R e f l e k t i o n S o k r a t i s k a s a m t a l
När jag läser mina kurskamraters rapporter förstår jag att
jag inte är ensam om att både ha stött på svårigheter och gjort glädjefyllda
upptäckter. Ann Pihlgren skriver i sin bok om att sokratiska samtal måste övas.
Efter att ha gjort några försök är jag på det klara med vad hon menar. Det är svårare än vad jag hade trott och det krävs mer förberedelse än vad jag har ägnat det. Att vila i tystnaden, att
låta samtalet bölja och inte automatiskt ställa en följdfråga i ett alltför
tidigt skede är en utmaning för mig. Även eleverna behöver träna sig på att inte
vända sig mot läraren (mig) utan att tala till hela gruppen.
Slående är att flera av oss studenter konstaterar(trots att
vi är vuxna människor och redan borde veta) att det sällan blir som vi har
trott eller planerat. Någonting inträffar på rasten som påverkar elevernas
känslor, som i sin tur påverkar samtalets riktning. Elever intar, för oss
vuxna, nya oväntade roller. Samtalet halkar in på ett område som vi ej kunnat förutspå.
Allting kan hända! Det bästa är att det faktiskt är helt i sin ordning.
Jag upptäcker även att fler liksom jag känner behov av att
låta det sokratiska samtalet ingå som en del i en större helhet. Jag får välbehövlig
inspiration när jag läser övriga rapporter. Uppslagen är många. Exempelvis kan
man starta upp ett arbetsområde genom ett sokratiskt samtal, eller avsluta. Man
kan arbeta vidare med parafraser efter att ha analyserat bilden i grupp och
inför de nationella proven i svenska är det en utmärkt förberedelse. Genom att
ägna sig åt sokratiska samtal i sin undervisning kan man föra diskussioner som
tar avstamp i både modest-, radikal- och marknadsestetik. Jag ser det som en
metod att utveckla och på sikt känna mig hemma i, trots att jag fortfarande
famlar.